Köksbord i Storvik

Våren hade nått till Storvik utanför Sandviken när Hägglund anlände för eftermiddagskaffe hos Lars och Harriet Österbom. Krokus i rabatten och strålande solsken avslöjade att snön gjort sitt för i år. Paret Österbom är ett gott exempel på att 65 år inte behöver betyda ett liv i gungstolen utan att man har en viktig roll att fylla i arbetslivet även vid 70 plus. Lars har tidigare jobbat som lärare och rektor på komvux i många år och driver idag en revisionsfirma. Harriet jobbar fortfarande kvar med immateriella rättigheter på Sandvik ett par dagar i veckan samt ansvarar för antikvariatet som huserar i den gamla stationsbyggnaden i Storvik.

Över kaffekoppen diskuterades allt från pensionärers villkor till frågan om aktiv dödshjälp. Hägglund betonade att man som patient ska ha möjlighet att tacka nej till livsuppehållande behandling men att aktivt ingrepp från läkare inte är moraliskt försvarbart. Gränsdragningen blir då svår och vi sätter både patienter och läkare i en komplicerad sits.

Innan de skildes åt drog Harriet och Göran en varsin vits för varandra så att skrattmusklerna fick sig en avslutande utmaning. Det är härligt att komma hem till människor med en positiv inställning till livet och som tar möjligheterna att göra det man trivs med. Sån vill jag va när jag blir gammal säger Hägglund när han lämnar paret Österbom i Storvik.

Köksbordsbesök i Delsbo

En solig onsdag den 7 april pratades det politik över en GI-lunch i Delsbo i vackra Hälsingland. Bengt och Christina da Silva Jonsson lämnade Stockholm för snart fyra år sedan för att söka lugnet på landet och låta barnen växa upp med naturen utanför dörren. Bengt sköter jobbet som konsult inom mikroelektronik hemifrån och Christina har valt att vara hemma några extra år med barnen Emma och Lukas. Familjen som skickat en inbjudan till Hägglund via köksbordssajten önskade prata om glesbygdsutveckling och valfrihet i vardagen. Med bra kommunikationer kan man som Bengt sköta jobbet från en gård på landet. Bredbandet var det inget fel på dock behöver tågtrafiken bli mer tillförlitlig för att kunna ta uppdrag även i södra Sverige poängterar Bengt.

En annan betydande faktor för att uppmuntra människor att flytta ut på landet är välfungerad skolgång och barnomsorg där även nya lösningar är välkomna enligt familjen Jonsson. Familjen tilltalas av Hägglunds tal om politikens gränser och individens frihet att välja det liv som passar dem bäst. När man ser utsikten från Bengt och Christinas köksfönster är det inte svårt att förstå deras val att lämna trångboddhet i Stockholm för livet på landet.

Besök på Ullälva lantbruksgård

Onsdagen 17 mars besökte Göran Hägglund Gunilla och Wilhelm Aschan på deras lantbrukgård, Ullälva, utanför Linköping. På gården föder Gunilla och Wilhelm upp nötdjur och har sedan en tid också gårdsförsäljning av kött.
Samtalet kom att handla om livet som företagare, regelverket kring livsmedelsproduktion och samarbetet med myndigheter.
– Som företagare skulle man önska att myndigheter och andra instanser vi kommer i kontakt med kunde ha en mer positiv attityd. När vi ser möjligheter att utveckla vår verksamhet så ser myndigheterna en lång lista med problem. Tänk om de i stället kunde lägga energin på att lösa problemen ihop med oss, säger Wilhelm.

Besök i Karlskoga

Onsdagen den 10 mars besökte Göran Hägglund Lennart Persson och hans fru Marianne i Karlskoga. Lennart, som är i 60-årsåldern, har varit arbetslös sedan januari 2009. Sedan dess har han sökt 80-90 jobb utan napp. Men tack vare enträget arbete har han fått ett nystartsjobb på golfklubben i Karlskoga som han börjar i mitten av april. Samtalet över en kopp kaffe kom av naturliga skäl att handla mycket om hur det är att vara arbetslös och glädjen i att till slut få ett arbete. Lennart hade också synpunkter på hur Arbetsförmedlingen fungerar.

- Under den här tiden jag gått arbetslös fick jag hjälp med att söka ett jobb och bättre än så tycker jag de kunde ha åstadkommit, säger Lennart.
 
Jobbcoacherna lyftes fram som ett bra exempel på hur man kan jobba mer aktivt gentemot den arbetssökande. Att det är nödvändigt att jobba mer aktivt med den enskilde personen var de båda överrens om, för hade det inte varit för det att Lennart själv varit så aktiv i sitt arbetssökande hade han med stor sannolikhet fortfarande varit arbetslös.

Köksbordsbesök i Enköping

Onsdagen den 3 mars gick Göran Hägglunds köksbordsturné vidare till en liten by utanför Enköping. Hos Pernille Berglund diskuterades bland annat kommunens stöd när man har ett barn med särskilda behov, i Pernilles fall en synskadad dotter. Familjen var positivt överraskad över all praktisk hjälp de fått av kommunen, till exempel med att installera speciella lampor och en förstorings-tv som underlättar vardagen.

Pernille är väldigt engagerad i frågor om kost, hälsa och matkvalitet och hon brinner för en bra skolmat. När smör och mellanmjölken ersattes med lightprodukter i de äldsta barnens skola skrev hon insändare i tidningen och tog kontakt med kommunpolitiker som hjälpte henne att lyfta frågan i kommunfullmäktige.

Paradoxen där befolkningen blir allt fetare samtidigt som marknaden för lightprodukter exploderat diskuterades liksom maten för våra äldre. Pernille och Göran Hägglund var överens om att situationen där hemtjänsten delar ut matlådor för en vecka framåt är otillfredsställande, inte minst ur en social aspekt.

Köksbordsbesök i Skellefteå

Den 24 februari var Göran Hägglund på köksbordsbesök hemma hos Gunilla och Lars i Kåge. De har två tonårssöner, 19-årige Markus som går tredje året på gymnasiet och 16-årige Tobias. Tobias fick ett virus när han var 2,5 år och drabbades av en svår hjärnskada som gjort att han idag behöver hjälp dygnet runt.

Familjens liv har sedan sjukdomen ändrats radikalt. Det mesta i vardagslivet kretsar runt Tobias och mamma Gunilla arbetar numera som hans personlige assistent för att få livet att gå ihop.

Diskussionen rörde sig mycket kring hur hjälpen fungerar när en i familjen drabbas av en svår sjukdom. Föräldrarna berättade om hur svårt det är att orka med all byråkrati och alla blanketter när man har nog med att hantera den egna sorgen och förtvivlan, och att lagtexternas idéer om hur hjälpen ska fungera inte alltid passar in i den konkreta verkligheten. Tobias behöver tillsyn dygnet runt och får ofta svåra epilepsianfall då han faller omkull och behöver hjälp. Han kan inte tala och föräldrarna får tolka hans ansiktsuttryck för att se hur han mår.

Göran Hägglund är imponerad av familjens glada humör och deras hårda arbete för att få vardagen att fungera.

- Det är fascinerande att se hur de som familj har slitit så hårt men behållit sitt goda humör. Det här är ju en tragedi som hade kunnat drabba vem som helst. Jag som har två friska söner känner verkligen med dem. Samtidigt är det tydligt hur oerhört viktig Tobias är i familjen och hur älskad han är.

- Det jag tar med mig från detta besök är bland annat att de tycker att LSS-lagen är lite luddig och att det borde bli svårare för kommunerna att tolka den på olika sätt, säger han.

Köksbordsbesök i Borlänge hos Andreas Öhrn

Onsdagen den 17 februari hittade Göran Hägglund ett köksbord i vintriga Borlänge tillhörande Andreas Öhrn och hans två barn, Axel och Elsa. Det var ett köksbord i trä med goda bakelser på och känslan var välkomnande och hemtrevlig. Andreas Öhrn jobbar inom stålindustrin sedan flera år tillbaka och har hand om barnen varannan vecka. Det är ett pusslande att få vardagen och ekonomin att gå ihop som småbarnsförälder, samtidigt en stor fördel när föräldrar och syskon bor nära som i Andreas fall.

- Jag hade inga direkta frågor förberedda utan tänkte att det skulle komma fram under diskussionen, säger Andreas Öhrn.

- Tanken är faktiskt inte, även om man kan tro det, att hålla några långa tal eller presentera förslag utan mer lyssnandet. Det är väl så att politiken ibland tenderar till att leverera svar på frågor som ingen har ställt, säger Göran Hägglund till de journalister som mött upp.

Axel och Elsa hade naturligtvis myror i benen som hör till när man är liten så när kakan var uppäten och saften slut så var det andra saker som lockade. Elsa hade många fina halsband som hon gjort själv och hade ett nytt på gång som krävde Hägglunds assistans.

- Det är jättetrevligt att få komma hit och ett väldigt bra samtal om viktiga saker för Andreas och naturligtvis för många andra i samma situation. Det är viktigt att politiken finns med i olika sammanhang och att vi faktiskt tar utgångspunkt från människors vardag när vi försöker lösa problem som man brottas med. Jag vet ju att det i Sverige finns många miljoner köksbord och jag kommer inte kunna besöka alla men några till ska hinna med. Det ger väldigt mycket för mig som person och förstås för mig i min roll som politiker, avslutar Göran Hägglund.

Besök vid äldreboendet Havsörnen i Jönköping

Måndagen den 15 februari hann Maria Larsson med två köksbordssamtal i Jönköping. Först ett vid matbordet med några av de äldre vid äldreboendet Havsörnen i Råslätt, och därefter ett vid fikabordet med personalen.


Maria hälsar på Maj

På matsedeln stod stekt fläsk och löksås – eller fiskbullar i räksås – när äldreministern och Kristdemokraternas förste vice ordförande besökte Havsörnen. Det dröjde dock innan alla kunde sätta sig till bords, eftersom det blev flera långa samtal när Maria gick runt och hälsade på alla nio äldre runt bordet.
Kring bordet blev det sedan samtal om hur det var att bo på Havsörnen. Det var tydligt att en höjdpunkt är när släkt och vänner kommer på besök – eller när det görs något extra som t.ex. en fisketur till Rocksjön för de lite raskare älre. Samtidigt fick personalen genomgående positiva omdömen av de äldre.
– En av undersköterskorna berättade också om sin väg till äldreomsorgen. Hon var ung och hade börjat jobba inom vården efter sin gymnasieutbildning, men utstrålade erfarenhet. Det kändes verkligen att hon var rätt kvinna på rätt plats och det var roligt att höra hennes berättelse, säger Maria Larsson.


Johannes (hemtjänsten), Elisabet (enhetschef), Anne-Marie (arbetsterapeut), Sabina (sjuksköterska). Birgitta (kostchef), Maria, Monika (undersköterska), Gunilla (undersköterska).

Kaffet på maten intogs i aktivitetsrummet, där åtta personer ur personalen och ledningen slutit upp. Normalt används rummet för olika aktiviteter för de äldre.
– De äldre vill inte först och främst träna, utan de säger att de vill ha kul, berättade Anne-Marie, leg. arbetsterapeut, som arbetar halvtid på Havsörnen.
Det framkom också hur viktigt det är att de äldre får välja mer själva och utforma sin vardag.
Stimulansmedlen till äldreomsorgen, de s.k. Maria-pengarna, har vid boendet använts för att förstärka vardagsrehabiliteringen och det sociala innehållet. Det kan röra sig om enkla saker, som potatistävlingen mellan de olika avdelningarna, eller de uppskattade festerna som arrangeras – då även anhöriga bjuds in.
– Vi har upptäckt hur viktigt det är att öppna upp för de anhöriga, sa Elisabet som är enhetschef.

– Det var två mycket givande köksbordssamtal. Både att få sitta ner och prata med de äldre, och efteråt med personalen, säger Maria Larsson.

Samtal på Öjesjöhemmet

På eftermiddagen samma dag var Göran Hägglund på Öjesjöhemmet, ett boende för personer med alkohol- och drogmissbruk i Partille utanför Göteborg. Där träffade han både boende och personal. Samtalet rörde sig mycket kring hur man ska förhindra att unga människor hamnar i missbruk. Skolans ansvar, svårigheterna att få vård inom psykiatrin och problemet att hitta ett vettigt boende var frågor som avhandlades till kaffe och kanelbullar. En av killarna, som flyttat dit samma dag, berättade att han bodde på Öjesjöhemmet trots att han hade en annan bostad. "Men att bo här ibland är räddningen för mig. Det är bara så jag kan hålla mig undan drogerna. Men min lägenhet är mitt allt, det är den jag lever för." Det var tydligt hur viktigt ett eget boende var för alla som bor tillfälligt på Öjesjöhemmet, men hur många som vittnade om att de hade svårt att hålla sig undan missbruk när de bodde själva i sina lägenheter, och då hamnade i en ond spiral av avgiftning-boende på hem för missbrukare-hem till egna lägenheten-in på avgiftning igen.

- Många av dem som jag träffade idag berättade om hur de började sitt missbruk. Alla nämner samma ålder: 12-årsåldern. Det var då alla började missbruka. Det är ju katastrof egentligen. Tänk om man kunde hitta bra sätt att fånga upp de redan då, så att det slipper gå längre, sa Göran Hägglund efteråt.

Besök hos Hans-Olov och Solveig Waldenvik i Skövde

Den 8 februari besökte Göran Hägglund Hans-Olov och Solveig Waldenvik i Skövde. Kakor och bullar stod på bordet och samtalet rörde sig mycket kring frågor om skatt för pensionärer, vård och utsatta människor.

Paret har flyttat nyligen till Skövde, Hans-Olov är pensionär och Solveig har slutat arbeta. De är tacksamma att deras ekonomi tillåter dem att kunna ha dagarna fria och göra saker tillsammans, men de tycker att det är en principiellt viktig fråga att inkomst och pension ska beskattas lika. Solveig arbetar också mycket som stöd åt familjer som behöver extra hjälp och stöd, och hon vill att mjuka frågor ska få en större plats i den politiska debatten.

Efteråt säger Göran att det är oerhört givande att kunna samtala med både gamla och unga.

- Många av de jag besöker har mycket frågor som rör dem själva, men jag kände att Solveig och Hans-Olov brydde sig mycket om andra människor och hade mycket åsikter som rör människor som är i en mer utsatt situation än dem.

Besök i studentkorridor i Jönköping

Torsdagen den 28:onde januari var det dags för ännu ett köksbordsbesök. Den här gången i en studentkorridor på tändsticksområdet i centrala Jönköping.
Nio studenter från Högskolan i Jönköping hade samlats i korridorens gemensamma kök. Det blev ett intressant och trevligt samtal som av naturliga skäl kom att handla mest om situationen för sveriges studenter. Inte minst ville studenterna berätta om bristen på studentbostäder och de bekymmer som bostadsbristen leder till.



Studenten Peter Jörgensen var en av dem som deltog i samtalet.
-Han (Göran Hägglund) verkar väldigt intresserad och har lyssnat bra under den timme han har varit här. Vi har komit till alla de viktiga punkterna som bostadsbidrag och utbildning och vad som är bra och dåligt, sa han till journalisten från lokaltidningen jnytt.se.
- Jag har inte kommit hit i dag för att svara på frågor eller för att berätta om saker som ni inte har frågat om. Framförallt ville jag komma hit för att lyssna på vad som är viktigt för er. Jag tycker det blev ett väldigt intressant samtal och är jätteglad att jag fick komma hit i dag, sa Hägglund när samtalet rundades av efter en dryg timme.

Besök hos Semire Mete

Den 13 januari besökte Göran Hägglund Semire Mete och hennes familj i Hovsjö utanför Södertälje. Semire är 56 år och hon och hennes familj är syrianer och kom till Sverige från Turkiet för över 30 år sedan. Till mötet vid vardagsrumsbordet, som dignade av kakor, godsaker och frukt, hade Semire bjudit in sin bror och hans fru och en annan svägerska, och den 30-årige sonen Mikael var också hemma. Samtalet rörde sig mycket kring hur vardagen fungerar i ett område där många personer från samma kultur och bakgrund har bosatt sig i ett nytt land. Semire arbetar som volontär i kyrkans kvinnoförening, och tack vare sitt engagemang har hon fått betyda mycket för många av de syrianska kvinnorna i Hovsjö. Semire berättar att hon ofta får fungera som en länk mellan kvinnorna och det svenska samhället och efterlyser mer kommunal verksamhet på olika språk.

- Om nästan alla i ett område pratar syrianska men ingen av de som svarar i telefon på vårdcentralen gör det, då blir det ju vi som pratar bra svenska som får ringa för alla andras räkning. Varje dag har jag människor som ber mig ringa till vårdcentralen åt dem. Och det orkar man inte till slut, säger hon.

Hennes son Mikael tar upp de dåliga språkkunskaperna hos många av ungdomarna eftersom det är få elever med svenska som modersmål i skolan. Själv lämnade han som tonåring Södertälje för Tranås i fyra år för att bättra på svenskan, och märker nu en stor skillnad mellan sig och kompisarna som är kvar. Han efterlyser också bättre fritidsgårdar för ungdomarna, och bättre kontakt mellan ungdomarna och polisen. Längs med väggarna i vardagsrummet trängs journalisterna, men det hindrar inte Semire att ge Göran Hägglund både ros och bannor och läsa upp en hel lång lista med åtgärder hon vill se regeringen ta tag i när det gäller primärvården, skolan, sjukförsäkringen, boendefrågor och asylprocessen.

Efteråt är Göran Hägglund nöjd.
- Jag tycker att det är fantastiskt att få komma hem till människor och lyssna på deras åsikter och idéer. Semire verkar vara en otrolig motor och eldsjäl i sitt område och betyder mycket för framför allt andra kvinnor i området. Men precis som på mitt förra besök är det tydligt att språket är något som bekymrar många, föräldrarna är oroliga att deras barn inte lär sig tillräckligt bra svenska. Så ska det inte vara.